Del 4 - Sammanfattning

Efter en resa tillbaka i tiden, till Sverige på 1500-talet, Italiens 1400-tal och tillslut Spanien på 1600-talet, ska vi åka tillbaka hem. Hur häftigt och konstigt det än har varit trivs vi alla, Ina, Viktoria och jag, bättre hemma på 2000-talet. Klockor som fungerar som de ska och för att inte tala om att kunna använda mobilen igen. Mycket har förändrats genom historien, inte minst i litteraturen. Vi sitter återigen i Epokupptäckaren 2000, tillbakalutade i våra stolar och pustar ut.

-        -  Detta har varit… Ja, hur ska man beskriva det? säger Viktoria.

-         - Riktigt coolt, den bästa svenskauppgiften på länge, svarar jag och de andra skrattar.

-         - Tror ni att vi fått med oss allt tillbaka hit till Epokupptäckaren 2000 eller har vi glömt något? frågar Ina.

-         - Nej, jag har kollat så det ska vara lugnt. Vad var det vi fick med oss av Cervantes? undrar Viktoria.

Vi tog fram det inlindade föremålet vi fått med oss efter intervjun. Jag öppnar det och hittar ett exemplar av ”Don Quijote de La Mancha”. Vi tittar på varandra och sedan tillbaka på boken. På första sidan står en hälsning från författaren av den första romanen, som vi nu också har fått med oss. Hälsningen lyder:

”Ina, Olle och Viktoria, det har varit ett nöje att träffa er.

Här får ni min första bok, ta väl hand om den, eftersom den är i ganska dåligt skick. Glöm inte att skriva ner era historier och om ni så behagar, dela med er av dem till resten av världen. Och om ni någonsin är ute och reser igen, tveka inte på att komma förbi och hälsa på mig.

Miguel de Cervantes Saavedra”

Övrig analys

Don Quijote skrevs i brytningstiden mellan medeltiden och renässansen. När Nicolaus Copernicus år 1543 publicerade upptäckten om den heliocentriska världsbilden ställde sig kyrkan kritiskt till detta. Att kyrkan håller kvar vid det gamla och blundar för fakta driver Cervantes med i Don Quijote. När Don Quijote i fjärran får syn på några väderkvarnar tar han dem för jättar, eftersom de stora saker som rörde på sig i riddarromanerna var jättar. Sancho Panza däremot ser väderkvarnarna för vad de är och förklarar att vingarna driver kvarnen och att de inte är armar. Don Quijote förkastar dock Panzas förklaring, liksom kyrkan med Copernicus.

Cervantes drev även med de tidigare så uppskattade riddarromanerna. Att på detta sätt göra parodi på någon eller något annat med en så storskalig effekt tror vi inte tidigare hänt. Parodier i vår tid är mycket uppskattat och på bästa sändningstid kan vi se hur komiker driver med kungahuset, något de kunde ha blivit dödade för under upplysningen.

Don Quijote anses av många vara den första romanen som skrivits. Handlingen i romanen Don Quijote påverkar långt ifrån alla men Cervantes sätt att skriva en roman påverkar oss däremot. Sedan hans bok har fler romaner än vad någon kan räkna till skrivits och säkerligen har du någon gång läst en roman. Det som påverkar är alltså Cervantes sätt att skriva en bok.

Ett annat mycket tydligt tecken på hur starkt påverkade vi idag fortfarande är av Cervantes Don Quijote är uttrycket ”att slåss mot väderkvarnar”, som har sitt ursprung ur just den text vi läst. Med detta menar man att slåss i en betydelselös kamp, man kan inte vinna; det är som att slåss mot väderkvarnar. Citat ur detta stycke i boken har till och med lästs upp och använts i en Venezuelansk valkampanj. Cervantes har även påverkat det spanska språket så mycket att det kallas för la lengua de Cervantes, vilket betyder Cervantes språk. Det engelska ordet quixotic, som kommer från Don Quixote, och beskriver något som är orealistiskt i sin strävan efter ideal.

Något annat som slagit oss under tiden vi analyserat Don Quijote är hur otroligt många olika sätt man kan tolka boken på. Det känns nästan som om man kan dra paralleller till oändligt många olika händelser genom historien. Att skapa en berättelse som är så öppen för tolkning men samtidigt spelar så starkt på kampen mellan den vanliga människan och jättarna denne möter gör att många känner igen sig i handlingen, oavsett vilket sekel det är. Att Cervantes samtidigt med hjälp av ironi balanserar så taktfullt på gränsen mellan galenskap och genialitet gör att det ständigt är intressant och underhållande. Kanske är det också därför Don Quijote var, och nu nästan fyrahundra år senare fortfarande är, en världssuccé.

Källor

Larsson, Lars-Olof. ”Gustav Vasa” Nationalencyklopedin [www.]. Hämtad från www.ne.se/gustav-vasa‎, hämtningsdatum  2014-04-29

Olsson, Bernt, ”Miguel de Cervantes” Nationalencyklopedin [www]. Hämtad från http://www.ne.se/miguel-de-cervantes, hämtningsdatum: 2014-04-29

Wikipedia [www]. ”Miguel Cervantes”. Hämtad från
http://sv.wikipedia.org/wiki/Miguel_Cervantes, senast uppdaterad 2014-04-25.

Wikipedia [www]. ”Renässansen”. Hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Ren%C3%A4ssansen, senast ändrad 2014-04-28

Del 3 - Intervjun

När vi pratat en stund med Cervantes, om vädret och hur resan gått till osv, frågar vi honom om vi skulle kunna få en intervju. Han säger att det ska gå bra och sedan fortsätter han berätta om andra roliga saker han såg på vägen hit, till La Mancha. Spanjorer brukar förknippas med prat och Cervantes är inget undantag. Det gör vår intervju med honom lite enklare, eftersom vi kommer att ha mycket att berätta om där hemma.

Cervantes fortsätter prata om väderkvarnarna, som även han såg på vägen hit. Ina, Viktoria och jag kollar på varandra och undrar vem det blir som ska avbryta honom i hans berättelse. Viktoria harklar sig och Cervantes kommer på varför vi är här och tittar tålmodigt på oss och säger: 

-         - Så, vad vill ni veta?

Jag tänkte på det vi pratade om förut; vad vi skulle fråga och vad vi egentligen ville veta. Den första frågan jag kom att tänka på var det Ina ville veta innan mötet med Cervantes:

-        -   Hur kom det sig att du blev författare?

-        -  Jag känner att jag alltid har en historia att skriva. Det finns många intressanta händelser som händer omkring oss som är värda att skriva ner. Jag har suttit i fängelse, jag har blivit besluten på allt jag äger och brytt mig om och jag äger fortfarande inte mycket. Man måste inte äga allt guld i världen för att kunna vara lycklig. För att människor ska förstå det och varandra måste vi hjälpa dem. Jag gör det genom att skriva. Någon kanske kan hitta tröst i det jag berättar, vare sig det är sorg eller glädje, säger Cervantes.

-         - Varför skrev du Don Quijote? Vad vill du förmedla till världen med berättelsen, säger Viktoria. Vi kollar på varandra och ler, Cervantes kanske inte var så självgod ändå?

-         - Eftersom det inte finns något noblare än en riddare, enligt somliga. Tidigare har folk tyckt att riddarnas åsikter är viktigare än andras, detta verkade även riddarna tycka själva. Don Quijote lever för riddarromanerna och för deras nobla levnadssätt. Allt han hört om dem är det enda rätta i hans värld. Till exempel när Don Quijote svarar sin väpnare Sancho Panza:

” – Jo, så är det nog, svarade Don Quijote, men det anstår inte en vandrande riddare att klaga över sår, även om inälvorna rinner ut genom dem.”

    Don Quijote vill hjälpa de svaga, och det gör han också, på sitt eget sätt. Jag själv, däremot, är inte lika imponerad av dessa nobla riddare. Jag förlöjligar dem genom att göra narr av stackaren Don Quijote. Vi måste förbise den högt uppsatte riddaren, börja tro mer på det vanliga folket. Vi alla har en historia att berätta, varje individ kan förmedla någonting av värde, fortsätter Cervantes.

-          - Vad tycker du mest om gällande karaktären Don Quijote och romanen? frågar Ina

 - Don Quijote har mer fantasi än en hel by har tillsammans. Det tycker jag väcker många intressanta idéer, trots att de flesta känns mer galna än vettiga. På något sätt känns det beundransvärt att hela tiden vara optimistisk, även om det slutar att man ligger mörbultad på marken, som efter ett väderkvarnsslagsmål. Jag önskar att ännu fler människor fick upp ögonen för det otroliga liv vi lever. Som sagt kanske man inte äger så mycket, men ändå kan man vara den rikaste mannen i hela Spanien, rik på fantasi och idéer. Romanen i sig, har många sådana stycken, där Don Quijote visar sina idérika sidor. Men mitt favoritstycke är när han och Sancho Panza stöter på väderkvarnarna. Där syns galenheten tydligt och det är så humoristiskt att tänka sig en man slåss mot väderkvarnar. 

Cervantes sträcker på sig, harklar sig och citerar några rader ur sitt favoritstycke:

”- Men ers nåd, invände Sancho Panza, det där som syns därborta är ju inga jättar utan väderkvarnar, och när de rör armarna är det vinden som vrider runt med deras vingar och drar kvarnstenarna.
- Man kan lätt se, svarade Don Quijote, att du inte läst några riddarromaner – de där borta är jättar, och om du är rädd så dra dig undan och bed för din själ, medan jag ger mig in i denna vidunderliga och ojämna strid!”

Vi ler och håller med, stycket som handlar om väderkvarnar är väldigt roligt och är ofta det som allmänheten känner till. Ja, i alla fall hemma under vår tid. Cervantes fortsätter att besvara frågan:

-        -  Genom att berätta om Don Quijote och Sancho Panza som att jag såg dem på långt håll, gör det ännu tydligare hur deras karaktärer beter sig. Detta gjorde jag istället för att skriva romanen som att jag var Don Quijote, det hade inte passat lika bra. Nu när man läser boken får man känslan av att stå på avstånd och viska om galningen där borta, som tror att han är en riddare. Jag är glad över att jag lyckades få till båda böckerna, historierna fick en bra helhet. Jag är kritisk mot riddarna och ger resten av befolkningen ett gott skratt.

-        -  Var fick du inspiration ifrån? Är det någon person som inspirerat dig till karaktären Don Quijote? säger jag.

-        -  Hmm… Bra fråga. Ingen speciell person har inspirerat mig mer än någon annan, utan jag har mest fantiserat ihop bilden av den snillrike riddaren i den här berättelsen. Jag skrev den första delen när jag satt i fängelse, där har man mycket tid att tänka. Alla mina erfarenheter har hjälp otroligt mycket, humorn i det hela har tillkommit efterhand jag skrivit om alla Don Quijotes äventyr.

-         - Vad tycker Spanien om ditt verk, har de gett någon respons? frågar Ina.

-         - Jag känner mig definitivt mer uppmärksammad, folk ser på mig nu som någon att se upp till. Det känns väldigt ovant, men inte ovälkommet. Men det har inte ändrat hur jag ser på världen, om man säger så. Det jag har fått höra har endast varit komplimanger.

-         - Vad roligt! Där vi kommer ifrån vet nästan alla vem du är. Folk talar om dig som ett geni och en av Spaniens mest kända människor genom historien. Det måste ju verkligen räknas som komplimanger, säger Viktoria.

-        -  Ja, det var faktiskt därför vi bestämde oss för att komma och träffa dig. Vi ville se ”mannen bakom legenden” och det vi har sett har inte skiljt sig från vad dem säger heller, säger jag och tjejerna nickar instämmande.

-        -  Okej… Tack. Efter en liten stund säger han eftertänksamt:

-        -  Hur kom ni hit egentligen?

-         - Eh, ja. Det är en lång historia… säger Ina.

-         - Du kommer aldrig att tro oss, säger Viktoria.

-         - Ni kan väl testa mig säger Cervantes och hans ögon lyser av nyfikenhet.

Del 2 - Förväntningar

Vi går längs med en något upptrampad stig över slätterna på La Mancha medan solen steker på våra nackar. Det är så varmt att det ser ut som om att luften vibrerar vid horisonten. Jag och Viktoria har inget problem med det, men stackars Ina har redan bränt sig. Tankarna flyter iväg till det kommande mötet med Cervantes. Tänk om vi inte hittar honom, trots att vi åkt till La Mancha. Och om vi nu gör det, är det ens säkert att han vill prata med oss?

- Tänk att vi ska få träffa författaren till den första romanen någonsin. Jag kan inte tro det! säger Viktoria.

- Inte jag heller, men det känns ändå skönt att vi har förberett frågor, svarar jag. Jag undrar om han själv är medveten om hur stor boken kommer bli och hur mycket den symboliserar just renässansen och individualismen genom att den fokuserar så mycket på själva människorna.

- Han har förmodligen märkt av populariteten redan nu i alla fall, han har ju trots allt just släppt andra boken nu när vi kommer hit, säger Viktoria. Om Cervantes tänkt på hur karaktäristisk Don Quijote är för just renässansen är jag osäker på. Man är ju oftast inte lika medveten om allt man influeras av när man inte har ett utifrånperspektiv.

- Det är sant. Jag undrar om det var han som till stor del influerades av rådande åsiktsströmningar, eller om det var han själv som satte igång dessa? 

- Förmodligen är det nog en kombination, för de båda hänger ju ofta ihop. Om man till exempel ska analysera nutiden, år 2014, så är det svårt för oss som lever där att definiera den. Jag själv ser åtminstone inget så pass klart mönster att jag skulle kunna tilldela vår tid en gemensam specifik litterär inriktning. 

Vi fortsätter gå och jag undrar för mig själv om Cervantes fått inspiration från sitt unga jag när han skapade den naivt nobla humanisten Don Quijote, då Cervantes själv en gång var en envis ung soldat, som trots sjukdom prompt skulle kämpa för sitt land. Sancho Panza, Don Quijotes trogne följeslagare, skulle i sådana fall kunna representera Cervantes nuvarande jag, den realist som det är möjligt att han blev efter all sin tid i fångenskap. Jag påminns om vad Sancho Panza säger till Don Quijote då han först säger sig se jättar: ”Men ers nåd, invände Sancho Panza, det där som syns där borta är ju inga jättar utan väderkvarnar, och när de rör armarna är det vinden som vrider runt med deras vingar och drar kvarnstenarna.” och detta anser jag vara mycket representativt för Sancho Panzas realistiska karaktär. Ina avbryter mina funderingar:

- Hur tror ni att Cervantes kommer vara som person?

- Jag vet inte riktigt. Jag har en känsla av att han kan vara ganska självgod, svarar Viktoria.

- Hur tänker du nu?                                                           

- Hela Don Quijote är ju som ett slags hån mot de traditionella riddarromanerna som skrevs under medeltiden. Det känns som att han genom att driva med de historierna på något sätt anser sig själv vara överlägsen författarna till dem.

- Du kan ha rätt, men hur det än är så kanske detta inte är något vi ska ta upp med Cervantes under intervjun, säger jag och de andra skrattar.

- Vad ser ni mest fram emot att få svar på från Cervantes? frågar Viktoria någon minut senare.

- Hur han tänkte när han skapade själva karaktären Don Quijote, om han hade något speciellt budskap med den eller om det till stora delar bara var för att underhålla, svarar jag.

- Jag ser mest fram emot att få reda på varför han valde att bli just författare och vad som inspirerade honom till det, säger Ina och vi fortsätter gå i tystnad.

Cervantes

Våra moderna klockor fungerar tydligen inte här på 1600-talet, men efter att vi gått i vad vi tror är ungefär en halvtimme går vi över en kulle och får då syn på de omtalade väderkvarnarna. Jag har hört att det finns olika teorier beträffande vad det är de symboliserar, bl.a. att de representerar de större ullproducenterna som under renässansen satte fattiga bönder i arbetslöshet. Detta stämmer dock inte överens med min egen uppfattning utan jag tror att man inte skall överanalysera det hela. Just den här biten utspelar sig relativt tidigt i boken, vilket gör att jag tror att Cervantes helt enkelt använt detta för att tydligt visa vilka sorts människor Don Quijote och Sancho Panza är. Cervantes själv beskriver i boken Don Quijote med bland annat denna fras:

”Kort sagt, vår ädling fördjupade sig så till den grad i sin läsning att den upptog alla hans dagar och nätter, och av för litet nattsömn och för mycket läsning torkade hans hjärna ihop och han förlorade förståndet.”

Cervantes vill tidigt fastställa att Don Quijote är den smått galna idealisten, och Sancho Panza den ansvarsfulle och förnuftige mannen med fötterna på jorden.

Desto närmre väderkvarnarna vi kommer, desto mer tycker jag mig kunna urskilja en gestalt bland dem. Kan det vara Cervantes? 

Alla inlägg i ett worddokument.

https://www.dropbox.com/s/zb16ibz3lkowoc4/Bloggen%20Inl%C3%A4gg%201-4.docx

Del 1 - Resan

Epokupptäckaren 2000

Vi har precis packat inför vår första resa i vår nybyggda tidsmaskin, som vi döpt till Epokupptäckaren 2000. Det finns många knappar och spakar i maskinen och eftersom vi inte vet om allt fungerar får vår första resa bara bli en förflyttning bakåt i Sveriges historia. Vi spänner fast oss i stolarna, vinkar farväl till vår svenskalärare och med darriga fingrar trycker vi på startknappen.

Solen lyser starkt in genom fönstren på vår farkost och jag tror att vi har landat. Tillsammans går vi ut och vi träffar snart på en bonde som är ute och går med sin get. När Viktoria frågar vilket år det är svarar han 1521, men att han inte har tid att prata mer då han kanske missar Gustav Vasa kröning. Vi slår följe med bonden och går med honom in till staden för att se den person som anses vara Sveriges första renässansmänniska, Gustav Vasa. Det är nu när Vasa kröns som Äldre Vasatiden börjar och många beslut fattas under denna tid går att koppla till renässansen värderinger. Ett exempel på det är att den starka katolska kyrkan i Sverige förlorar mycket makt under Vasas tid på tronen. 

Efter en lång dag känns det skönt att återvända till tidsmaskinen och resfebern har nu helt gått över. Vi bestämmer oss för att åka till Spanien för att träffa Cervantes, författaren av Don Quijote. Ina och Viktoria fäller ned sätena för att sova och det är jag som skall vara vaken första sträckan. Jag vaknar till med ett ryck och tittar ut genom fönstret. Det jag ser liknar inte Spanien och något känns fel… Järnspikar! Jag har missat avfarten till Spanien och efter en snabb blick på kartan konstaterar jag att nästa avfart på tidsresemotorvägen inte är förrän Italien år 1409, mer än 200 år tidigare än när Cervantes släppte sin roman, Don Quijote.

Lyckligtvis blev Ina och Viktoria inte sura då de gillar överraskningar. Ett par timmar senare är vi framme i Italien och efter att ha bytt några ord med en köpman får vi veta att det är söndagen den 8 april 1409. Viktoria hade spanat in en vacker kyrka tidigare under dagen som vi nu är på väg till. Tyvärr är det söndag vilket innebär att det kanske inte finns några sittplatser kvar till predikan.

När vi öppnar dörrarna till kyrkan blir vi osäkra på om köpmannen verkligen sa att det var söndag eller om han lurade oss för kyrkan är näst intill tom. På prästen verkar det i alla fall som att det är söndag då han med hög röst läser ur bibeln samtidigt som han illustrerar det han läser med sitt kroppsspråk. Efter en lång timme med bibelcitat går vi fram till prästen och frågar varför det är så få personer i kyrkan och då svarar han:

-          Kyrkan är tyvärr inte så populär längre om du jämför med medeltiden. Nu för tiden börjar folk alltmer ifrågasätta Gud och istället för att sätta honom i centrum är nu människan som individ viktigare.

-          Då antar jag att de sysslar med naturvetenskap istället, svarar Ina.

-          Nej, inte ens det gör de! Filosofi är däremot viktigt och det känns som de ser upp till Antikens ideal.

Kyrkan vi besökte i Rom

      
Efter kyrkan känner vi oss lite hungriga och några goda äpplen stillar hungern bra på väg tillbaka till tidsmaskinen. Väl tillbaka i förarstolen ställer Viktoria in navigatorn på La Mancha, Spanien, år 1616. Motorn hostar igång och en timme senare har vi återigen landat, fast denna gång har vi kommit rätt!

      Platsen vi har kommit till påminner på många sätt om Cervantes själv kommer vi fram till. La Mancha är liksom hans liv ganska tomt och blåsigt, vilket kan liknas vid tiden han spenderade i fängelset. Trots La Manchas livlöshet skapar han i boken ett fantastiskt skådespel på platsen som får alla att häpna, vilket var precis vad som hände i fängelset när han började skriva Don Quijote. Att boken utspelar sig i La Mancha kan bero på att det var just en så fri och öppen plats han längtade efter under tiden han var fängslad. 

      

      Solen börjar gå ned bakom bergen och vi hämtar tältet och inte långt senare är det uppsatt. När vi vaknar imorgon kommer dagen vi längtat efter, intervjun med Cervantes!

h