Del 1 - Resan

Epokupptäckaren 2000

Vi har precis packat inför vår första resa i vår nybyggda tidsmaskin, som vi döpt till Epokupptäckaren 2000. Det finns många knappar och spakar i maskinen och eftersom vi inte vet om allt fungerar får vår första resa bara bli en förflyttning bakåt i Sveriges historia. Vi spänner fast oss i stolarna, vinkar farväl till vår svenskalärare och med darriga fingrar trycker vi på startknappen.

Solen lyser starkt in genom fönstren på vår farkost och jag tror att vi har landat. Tillsammans går vi ut och vi träffar snart på en bonde som är ute och går med sin get. När Viktoria frågar vilket år det är svarar han 1521, men att han inte har tid att prata mer då han kanske missar Gustav Vasa kröning. Vi slår följe med bonden och går med honom in till staden för att se den person som anses vara Sveriges första renässansmänniska, Gustav Vasa. Det är nu när Vasa kröns som Äldre Vasatiden börjar och många beslut fattas under denna tid går att koppla till renässansen värderinger. Ett exempel på det är att den starka katolska kyrkan i Sverige förlorar mycket makt under Vasas tid på tronen. 

Efter en lång dag känns det skönt att återvända till tidsmaskinen och resfebern har nu helt gått över. Vi bestämmer oss för att åka till Spanien för att träffa Cervantes, författaren av Don Quijote. Ina och Viktoria fäller ned sätena för att sova och det är jag som skall vara vaken första sträckan. Jag vaknar till med ett ryck och tittar ut genom fönstret. Det jag ser liknar inte Spanien och något känns fel… Järnspikar! Jag har missat avfarten till Spanien och efter en snabb blick på kartan konstaterar jag att nästa avfart på tidsresemotorvägen inte är förrän Italien år 1409, mer än 200 år tidigare än när Cervantes släppte sin roman, Don Quijote.

Lyckligtvis blev Ina och Viktoria inte sura då de gillar överraskningar. Ett par timmar senare är vi framme i Italien och efter att ha bytt några ord med en köpman får vi veta att det är söndagen den 8 april 1409. Viktoria hade spanat in en vacker kyrka tidigare under dagen som vi nu är på väg till. Tyvärr är det söndag vilket innebär att det kanske inte finns några sittplatser kvar till predikan.

När vi öppnar dörrarna till kyrkan blir vi osäkra på om köpmannen verkligen sa att det var söndag eller om han lurade oss för kyrkan är näst intill tom. På prästen verkar det i alla fall som att det är söndag då han med hög röst läser ur bibeln samtidigt som han illustrerar det han läser med sitt kroppsspråk. Efter en lång timme med bibelcitat går vi fram till prästen och frågar varför det är så få personer i kyrkan och då svarar han:

-          Kyrkan är tyvärr inte så populär längre om du jämför med medeltiden. Nu för tiden börjar folk alltmer ifrågasätta Gud och istället för att sätta honom i centrum är nu människan som individ viktigare.

-          Då antar jag att de sysslar med naturvetenskap istället, svarar Ina.

-          Nej, inte ens det gör de! Filosofi är däremot viktigt och det känns som de ser upp till Antikens ideal.

Kyrkan vi besökte i Rom

      
Efter kyrkan känner vi oss lite hungriga och några goda äpplen stillar hungern bra på väg tillbaka till tidsmaskinen. Väl tillbaka i förarstolen ställer Viktoria in navigatorn på La Mancha, Spanien, år 1616. Motorn hostar igång och en timme senare har vi återigen landat, fast denna gång har vi kommit rätt!

      Platsen vi har kommit till påminner på många sätt om Cervantes själv kommer vi fram till. La Mancha är liksom hans liv ganska tomt och blåsigt, vilket kan liknas vid tiden han spenderade i fängelset. Trots La Manchas livlöshet skapar han i boken ett fantastiskt skådespel på platsen som får alla att häpna, vilket var precis vad som hände i fängelset när han började skriva Don Quijote. Att boken utspelar sig i La Mancha kan bero på att det var just en så fri och öppen plats han längtade efter under tiden han var fängslad. 

      

      Solen börjar gå ned bakom bergen och vi hämtar tältet och inte långt senare är det uppsatt. När vi vaknar imorgon kommer dagen vi längtat efter, intervjun med Cervantes!

h